Historier
Korta historier om havtorn
Orust, runt förra seklet.
Berättad av besökare på Bohusläns Museum.
Två familjer hade bevakat några havtornssnår. När det var dags att plocka de eftertraktade skyddande bären, som skulle hjälpa dem att hålla sig friska under vintern, blev det en riktig grannfejd. Med rubriker i dåtidens media. Man visste hur stor betydelse bären hade.
Göteborg, stor familj med många barn på 1900-talets första hälft.
Berättad av dotter i familjen.
Vi plockade de värdefulla bären och mor bakade in dem i bröd och gjorde dessutom havtornssmör. Då bären är feta kan de lätt blandas med annat fett. Och vi var aldrig sjuka!
Norge, liknande historia från samma tidsålder.
Berättad av kvinna som besökte Konsum i Strömstad där vi demade.
Detta var väl inget märkvärdigt. Sådant har jag vuxit upp med. Det var på fjället de växte, vi plockade dem alltid, hela familjen. Mor bakade in dem i bröd. Eller som du gör här – saften, ja så var det. Eller sylt. Men gav även till djuren, för att de skulle må bra. De var värdefulla förstår du. Men vi var alltid friska och alla barnen klarade sig.
Sedan försvann den pigga damen med några flaskor o burkar.
Norge.
Berättad av härlig dam med dotter, på Nordby Supermarket.
Damen visade sig vara 92 år. De hade som de flesta andra aldrig hört talas om havtorn (Tindved på norska)
- Jo, kanske, säger damen, nu minns jag. Vi plockade bär och gjorde likör! Och denna smaken känner jag igen. Nu minns jag.
- Var plockade ni dom, frågar dottern?
Med en glimt i ögat svarade damen.
-Vi skall åka dit och se om de finns kvar, det är inte så långt härifrån. Det är lite hemligt. Men visst, vi plockade dem alltid.
Finland.
Berättad av färjepassagerare som reste mellan Umeå - Vasa. Hon är 95 år.
Hon berättade stolt att hennes nuvarande fästman är 75 år, och att hon kan hålla sig så fräsch och pigg tack vare de vilda havtornen som växer framför hennes bostad. Men hennes granne tyckte inte om dem, utan sågade ner dem. De växte för högt. Men nu hade de vuxit upp igen, och hon kunde fortsätta att njuta av livet.
Berättad av en väninna till Paula.
"Den där saften och det där syltet, det tror jag nog inte så mycket på att det skulle vara något särskilt med det."
Men denna historia kunde hon inte låta bli att berätta.
Hon och en grupp var på väg till Danmark på en kurs en vinter. Det var då den stora stormen kom. De väntade och väntade i Helsingborg. Bron var avstängd. En del bilar hade kört på färjan. De var glada att de inte var ombord. Men de blev både trötta och törstiga. Då kom hon på att hon hadde ju den där saften. De hade inte mer än börjat dricka, förrän vinden la sig, som genom ett trollslag. Nästan kusligt. De tittade på varann och på saften.
-Detta skall vi nog inte berätta. Men de kunde inte låta bli.
Tack för dessa historier.
Har du erfarenheter och upplevelser av havtorn? Kanske kommer du från något annat land, där man använder
dessa bär mycket mer än vad vi nordbor gör.Skicka då gärna ett mail till oss och berätta. Gamla, likaväl som nya, berättelser är välkomna.